AUSTRALIEN DEL 1: ETT NYTT LAND

Den 12 augusti ringde alarmet klockan 04.30. ‘Har jag fått med mig allt? Har jag packat för mycket?’ frågade jag mig själv när jag stängde mina väskor och vi smög ut till bilen. Jag och T åt frukost på Landvetter och för första gången började jag inse vad jag gett mig in på.

Enkelbiljett till Australien utan någon som helst plan inför de kommande månaderna. Att säga hejdå till T på flygplatsen var tyngre än jag föreställt mig. Jag och T hade börjat dejta under året och det var inget jag hade haft med i planerna när jag bestämde mig för att resa till Australien. Så nu stod jag där. Å ena sidan ledsen över att säga hejdå till min fina kille, å andra sidan nöjd över mitt beslut att ändå göra resan. Den resa som jag längtat i flera år efter att göra. Om inte nu, när?

first.jpg

Jag hade egentligen aldrig någon riktig avskedsfest och jag tog inget kort på flygplatsen med en stor backpack och alla mina vänner. Kanske delvis för att mycket fokus innan resan hade hamnat på mitt och Ts förhållande och hur vi skulle klara tiden ifrån varandra. Men också för att även om australienresan var ett stort äventyr för mig så var det än mer ett måste.

På planet mellan Förenade Arabemiraten och Australien stötte jag på Australiensarnas öppenhet för första gången. Jag hamnade mellan två kvinnorna som inte kände varandra men ändå satt de tillsammans och skrev ner allting jag borde göra i Sydney. Den äldre kvinnan gav mig också sitt nummer och det slutade med att jag fick skjuts av henne och hennes son från flygplatsen till mitt hostel. Railway Square YHA.

railway.jpg

railway2.jpg

Augusti i Sydney innebär Australiens sista vintermånad. Att ha lämnat ett nu soligt och varmt Sverige för ett kallt och grådassigt Sydney kändes som världens nitlott. De första dagarna gick jag på möten hos Blueberrys representant i Sydney. Jag hade köpt Blueberrys Work&Travel-paket. för att få hjälp med saker som bankkort, telefonabonnemang, jobbsökning osv. Det enda jag har att säga om detta är – åk aldrig via Blueberry! Åtminstone inte genom deras Work&Travel-paket. Det är totalt bortkastade pengar. Ett amatörmässigt, omodernt företag med flertaliga brister som kostade mig mer pengar än det hjälpte mig.

blueberry.jpg

På hostelet träffade jag backpackers med olika nationaliteter, främst unga tyskar. Jag uppmärksammades snabbt som svenskan, men vid den tidpunkten kände jag inte till landets stora hype kring oss svenskar. Fest, beer pong, billigt vin (sk. goon) och burgare från Hungry Jacks var obligatoriska inslag i mångas liv på hostelet där jag bodde. Frukosten var kass och Sydneys stadskärna föll mig inte i smaken. Trots att det var superenkelt att få kontakt med alla backpackers upplevde jag att det var svårt att hitta någon med samma intressen.

Jag gick på stadsvandringar och tog mig ut till kusten, tog löpturer mellan Coogee och Bondi beach. Ovetandes om att jag 3 månader senare skulle komma tillbaka för att både bo och jobba där.

aus1.jpgIMG_3994.JPG

coastal walk.jpg

I Australiens kollektivtrafik finns det inget som heter information. Det finns ingen display där nästa hållplats  visas och ingen röst som talar om det heller. Dessutom är texten på hållplatsskyltarna så liten att det är omöjligt att se vad hållplatsen heter förrän du går av och går fram till skylten för att leta upp det..

Genom en grupp på Facebook, ”Svenskar i Sydney”, fick jag höra talas om en fest som skulle hållas i en lägenhet i stan. Genom gruppen kom jag också i kontakt med en svensk tjej som hette Julia och vi bestämde att vi skulle mötas upp innan festen. Vi letade upp adressen och plötsligt befann vi oss högt upp i en skyskrapa med en helt sanslös utsikt över stadens ljus.

aus2.jpg

Julia skulle plugga i Sydney men hade kommit ner tidigare för att uppleva landet lite innan skolstarten. Vi bestämde oss ganska snabbt för att lämna kylan i Sydney och flyga upp till Cairns för att uppleva äventyr.

Redan den 18 augusti satte vi oss på ett inrikesflyg, Virgin Airlines – Australiens budgetbolag, och flög två timmar upp till de värmen. I Cairns upplevde vi mycket ihop men för mig var höjdpunkten när jag tog dykarcert ute på Det Stora Barriärrevet.

Barriärrevet utanför Australien är världens största och där bor alla fiskar ur hitta Nemo! (inklusive hajarna).. Jag och Julia hade bestämt oss för att ta Open Water dykarcert och efter några långa dagar i poolen med praktiska säkerhetsövningar samt utbildning i teorisal klev vi ombord på en båt och satte kurs ut mot revet.

dyk.jpg

aus6.jpgDagarna bestod av att vakna upp illamående till båtens gungande, äta frukost tillsammans med gruppen och sedan klä på sig gårdagens blöta och iskalla dräkt för att ta sig an dagens utmaningar. Men det är en sjukt mäktig känsla att rigga sin utrustning och sedan få ta del av livet under havsytan. Som djupast gick vi ner på ca 20 meter.

barriär.jpg

11938000_10206093856019512_1950336640_n

Att dyka i barriärrevet är en av de absolut häftigaste sakerna jag gjort i hela mitt liv!

Båtresans sjukaste händelse var helt klart nattdyket. Vi dök i kolsvart vatten med ficklampor som vår enda ljuskälla. När alla klivit upp på båten efter dyket hörde vi hur dom skrek Shark! Shark! och en stor revhaj kom vinande längs vattenytan precis intill båten.

När vi gick i land igen ägnade vi våra sista dagar i Cairns åt att uppleva stadens nattliv, hänga vid the Lagoon och att åka på uflykter. Jag gjorde morgonlöpningar längs vattnet och köpte min första en keps från varje stad-keps till Thomas. Vi matade kängurus, åkte tåg i luften genom en av världens äldsta regnskogar, åt krokodil och badade i vattenfallet från Herbal essences-reklamen (seriöst haha).

lagoon.jpg

3

skyrail.jpg

krokodil.jpg

aus5.jpg

kuranda.jpg

Efter alla äventyr i Cairns var det dags för Julia att flyga tillbaks till Sydney och jag var återigen ensam på min färd. Jag stannade kvar i någon dag men med drömmarna om att surfa, se häftiga vyer, färdas i campervan och hitta gemenskap började jag jakten efter någon att färdas med ner för kusten.

Jag kom i kontakt med en kvinna som tillsammans med sin kille skulle bila ner för kusten och de erbjöd mig en plats. Men efter flera konstiga svar från dem över sms och det faktum att jag aldrig träffat dem blev jag misstänksam och ställde in planerna. Istället köpte jag mig ett busspass.

aus8.png

Greyhound och Premiere är två stora bussföretag som kör mellan städer i Australien med det busspasset jag köpte fick jag resa fritt under 3 månaders tid, men bara i en riktning. Neråt. Just då visste jag inte hur många fantastiska äventyr jag hade framför mig.

 

 

Annonser

One thought on “AUSTRALIEN DEL 1: ETT NYTT LAND

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s